Han satt på min säng och parade ihop ett par vita strumpor som var alldeles för lösa i resåren. Jag sneglade försiktigt på honom i ögonvrån, lät blicken glida över ansiktets konturer ner till hans händer som var fullt upptagna med att sortera tvätten han hade framför sig. Det skramlade från köket där min flickvän dukade fram tallrikar och bestick och jag gick dit för att fylla på mitt vin som jag snabbt hade hällt i mig på grund av all nervositet.

De allra flesta av oss verkar ha ett enormt behov av trygghet. Vissa känner trygghet på en speciell plats medan andra känner sig trygga i sällskap med någon annan och så har vi de som anser att deras trygghet är i ensamheten, gömda för andras dömande blickar.

När ämnet homosexualitet kommer på tal har folk ofta en hel del olika åsikter. Vissa förkastar det som en ”modefluga”, ”fas”, eller något folk ägnar sig åt för att försöka vara lite mer speciella än vanliga Svenssons medan andra kör med den något utslitna frasen ”Alla får vara så som de vill vara”. Här är det ordet ”vill” som jag hakar upp mig på.

Jag stod med några vänner i baren på Roxy och hade nyss beställt när en av tjejerna förvånat tittade på mig och ställde frågan. Jag försäkrade henne om att det inte var drama, utan ölen Brahma, som jag beställde. Drama behöver knappast beställas när man befinner sig på en flatklubb, det serveras ofta ändå oavsett om man vill ha det eller inte.